Översvämningsskyddet räddade Arvika på nyårsafton
År 2000 drabbades staden Arvika av en översvämning av historiska mått då delar av staden blev stående i vatten under två månader med förödande materiella skador som följd. Strax därefter fattades beslutet att något sådant här aldrig mera fick ske, och kommunen har sedan dess investerat i ett omfattande översvämningsskydd. Hela skyddsanläggningen stod klar under sommaren 2020.
Arvikas vattennära läge gör att kommunen är extra utsatt om vattennivåerna i intilliggande Kyrkviken och Glafsfjorden stiger. Det var precis vad som hände på nyårsafton 2020 då Rolf Ränkeskog, projektledare på Teknisk stab, och hans kollegor i krisberedskapsteamet fick larm om mobilisering.
Vi följer SMHI:s prognoser noga över nederbörden för att alltid vara förberedda, och den här gången steg vattennivåerna i Kyrkviken så mycket att vi behövde stänga översvämningsskyddet, säger Rolf Ränkeskog.
Redan klockan 8.00 på morgonen startade arbetet med att stänga dammen och klockan 16.00 aktiverades pumpanläggningen som pumpar 20 kubikmeter i sekunden från Kyrkviken till Glafsfjorden. Inom ett dygn hade vattennivån i Kyrkviken sänkts med 41 decimeter och efter tre veckor var vattennivåerna utanför skyddet tillbaka på godkända nivåer vilket gjorde att skyddet kunde öppnas igen.
Reservkraften säkrar driften
Coromatics del i översvämningsskyddet består av tre mobila reservkraftverk, som aktiveras i de fall då pumpanläggningen behöver gå på sin maximala kapacitet och elnätets försörjning inte skulle räcka till.
Vid det senaste tillbudet så behövde inte reservkraften aktiveras, men anläggningen stod redo under hela den tre-veckorsperiod som pumparna gick.
Den här gången kunde vi ganska snabbt dra ned på pumparnas verksamhet, vilket gjorde att vi bara körde dem dagtid under den kritiska perioden, säger Rolf. Men reservkraften fanns med som en beredskap och vi hade stor nytta av den grundliga utbildning vi fått från Coromatic, som gör att vi känner oss trygga med att hantera utrustningen.
Att allt gick vägen denna gång kan man förstås tacka skyddsanläggningen för, men den mänskliga inblandningen är också avgörande.
Det här blev en övning i skarpt läge som bevisade att organisationen klarade uppgiften, avslutar Rolf Ränkeskog.